Niggasaywhaat

Nu förstår jag mig på feta människor ännu mindre. Nu när jag är fet själv. Det är verkligen jobbigt att vara fet. Allt är mycket jobbigare och det värsta är att feta människor inte har en aning om hur mycket lättare livet egentligen är att leva. Många av dem vet ju inget annat än att vara feta. Herregud vad de går miste om mycket. De hinner inte med heller. Allt tar ju så lång tid. När jag tappar något på golvet så suckar jag. Ja! Det är sant. Jag kommer på mig själv med att ge ifrån mig en djup suck när jag tappar något på golvet. Ha ha! Sucken är för att jag vet hur jobbigt det nu kommer att bli att böja sig ner för att plocka upp det som jag just tappade. Det är inte klokt och alla ni smala, unga frescha människor kanske tro att jag överdriver men det gör jag inte. Knyta skorna ska vi inte tala om. Det kan vara det jobbigaste just nu. Finns det löparskor med resår!? Just det! Jag sprang idag på gymet! Eller sprang gjorde jag inte, ha ha. Jag joggade. Men wow! Vilken underbar känsla! I'm back!

Som ni märker så börjar jag känna panik över att jag blivit fet. Inte för mitt utseende för det tycker jag är helt okej. Jag ser ut som barbamamma och det är en kul syn. Det som jag har panik över är att jag blir långsam och klumpig och nästan handikappad. Att vara fet är som att vara handikappad. Och det här gör folk mot sig själva!? För att de inte kan motstå chips, och socker och pizza och läsk. Herregud.